Jag sitter med solen i ögonen på tåget hem mot Borås. Tänk att det blev vinter till slut ändå. Det är inte mycket snö men tillräckligt för att marken ska glittra vackert i solens strålar. Alla klagar på att det är för kallt och visst är det väl det. Men är inte det lite tjusningen med vintern? Detta har jag längtat efter sedan i början på december. Minusgrader och solsken. Tar man bara på sig ordentligt med kläder är det riktigt behagligt ute. Mina klasskamrater uppmärksammade idag att jag hade mina riktiga vinterskor på mig för en gångs skull. Annars går jag jämt i tygskorna från i somras som inte ger mycket värme för tårna.
Nu kom tågkonduktören för att titta på biljetterna. Trevligare sådan har jag aldrig förr träffat på. Käck och glad och tvivlade inte en sekund på att jag stämplat mitt kort i automaten (som annars de flesta konduktörer med en sur min måste kontrollera innan de tror en). Och ja, tro det eller ej, men jag sitter på tåget och bloggar som en riktig ”storstadstjej”. Jag har dock inte brytt mig om att betala extra för internet (jag är ju trots allt fortfarande student) och jag har ingen sådan där fancy mobil med internet heller så att jag kan uppdatera hela världen så fort jag gör något spännande. Nej, jag skriver i Word så länge i brist på internetuppkoppling (som en riktig ”lantistjej”) och skriver in detta i bloggen vid ett senare tillfälle. Om jag kommer ihåg.
Jag kom ihåg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar