Zlatan

Såg ni att Zlatan var med i Ferdinand igår? Likheten är zlående... 

Jag blev förvånad över hur tråkig Kalle var igår. Det tog aldrig slut. Flera jular i rad har jag varit bitter över att julklappsutdelningen skett samtidigt som Kalle Anka så att vi missat det varenda år. När vi var yngre var det guld värt att hinna hem till lugnet på Hjortrydsvägen lagom tills Kalle började så att vi tillsammans i familjen kunde se på det i lugn och ro. Visst är det lite nostalgi och både jag och bror duktig satt och fascinerades över hur de lyckats få musiken att helt stämma överens med bilderna i det gamla tecknade klippet om Snövit och de sju dvärgarna. Något så avancerat skulle någon aldrig våga ge sig på nu. Det tar för mycket tid.

Men hur nostalgiskt det än är så vore det kul med lite förnyelse. Kanske att de något år kunde våga sig på att visa ett klipp ur Bambi istället för Askungen? Eller Lejonkungen istället för Djungelboken? Det skulle liva upp lite istället för att vi alla fastnar i samma gamla mönster år ut och år in. Anledningen till att Kalle började visas på julafton från första början förmodar jag var för att alla barn skulle vara så djupt insjunkna i vad som visades på tv att de inte skulle märka när pappa (mamma/storebror/morbror etc) smög sig ut för att klä om till tomte. Jag tror dock inte detta fungerar lika bra för nutidens barn som ser på tv dagligen och kräver mer variation för att tycka att det är intressant (eller?). Visst, de visar alltid ett par överraskningar varje år men det är bara de sista minuterna. Och varje år känner jag mig äldre och bittrare. Animerat är jättebra. Absolut. Men vad hände med alla gamla fina tecknade filmer? Monsters Inc verkade väl ganska kul men vad var det där andra? Med polkagristräden? Aldrig hört talas om. Fanns det inget roligare?

Det var i alla fall lite förnyelse i år i och med Disneys bortklippning av den svarta dockan. Först blev jag irriterad över det eftersom det under hela året varit så mycket snack om vad som är rasistiskt och inte. Speciellt sista månaden med allt prat om huruvida pepparkaksgubbar ska få gå med i Luciatåget eller ej. Otroligt fånigt. Hur som helst så tänker jag, efter att ha fått höra anledningen, inte gå runt och sura över det mer.

"Den svarta dockan i tomteverkstaden är en "Pickaninny/Blackface". Det är en grovt rasistisk nidbild om amerikanska svarta. De framställdes som slöa och dumma individer som inte kunde ta hand om sig själva. Som promiskuösa och gudalösa som skulle behandlas som en lägre stående kass. Trots att detta var bilder på barn så framställdes de ofta sexuellt. Bilderna användes också på tvålreklam då man såg det som att man kunde tvätta bort "svartheten", som man gjorde med bläckfläckar. Detta var under samma tidsperiod som vi i Sverige höll på med rasbiologi."

Hjuletider

Hjulgranen är klädd och julklappsrimmen rimmade. Imorgon blir det hjulbord med inlagd sill. Allt för nu, på återseende imorgon!

 

Kort om jordens undergång. Som ni märkte står världen kvar. Jag tror knappt ens det snöade. Tidernas tråkigaste apocalypso!

Hemfärd

Efter en sista veckas slit och släp på lagret för i år är det på fredag kväll dags att bege sig mot kallare breddgrader (Läs Borås). Först var tanken att jag skulle ta tåget på fredag kväll. Sedan kom jag på att resten av världen förmodligen också tänker sätta sig på tåget hem till nära och kära vid ganska exakt samma tidpunkt.  Att då utmana ödet och kånka med sig packning för både julfirande med familjen, julklappar samt en veckas packning för Sälen känns som en mycket dålig idé, även för att komma ifrån mig som vanligtvis är full av fantastiska och fullt genomförbara idéer...

Kanske att det skulle fungera att ta tåget på natten eller jättetidigt på morgonen för då är det antagligen ingen annan som vill åka. Men då slog det mig att tåget förmodligen, i vanlig ordning, kommer att vara försenat på grund av snö, regn, för många resande, kopplingsproblem eller vad de nu kan hitta på. Därmed kommer de som skulle åkt på kvällen att få åka på natten och morgonen då jag trodde det skulle vara lugnt att åka. Slutsatsen jag tog var att den enda möjliga lösningen skulle bli att ta cykeln hem. Problemet med det vore dock att jag antagligen skulle förfrysa mig så till den grad både tår och näsa börjar trilla av (kroppsdelar jag finner ytterst användbara). Dessutom har jag varken cykelkorg eller pakethållare och skulle följaktligen inte få med mig ens en bråkdel av all min packning.

Att världen dessutom, enligt Mayaindianerna, kommer att gå under på fredag gör att detta känns som ytterst ovärt slit att ägna mina sista timmar i livet med att cykla 15 mil på is och snö genom ett mörkt och kallt Sverige. Vi har idag på jobbet diskuterat huruvida vi borde ta tjänstledigt eller sjukanmäla oss för att hitta på något trevligt tillsammans istället för att arbeta under vår sista dag här på jorden. Efter många om och men konstaterades det ändå att betongbunkern vi befinner oss i större delen av dagarna trots allt förmodligen är den säkraste plats att befinna sig på under en eventuell meteorskur.

Med dessa saker i åtanke har jag tagit ett viktigt och därmed väl genomtänkt beslut. Jag ska köra truck min sista dag på jorden. Efter det ska jag cykla hem. Nej, inte till Dalsjöfors. Bara till lägenheten. Jag har istället utnyttjat mina väl valda kontakter och skaffat mig skjuts hem. Bättre än så kan det inte bli. Jag kommer hinna hem till jul och jag kommer att få med mig hela min packning utan större besvär. Oddsen är på min sida. Om nu inte världen går under men det får jag i sådana fall ta itu med då. Jag har visserligen inte frågat om skjuts ända fram till dörren utan endast till Borås. Som jag tolkat det fanns en osagd överenskommelse om att skjutsen skulle gå ända fram ändå. Om inte så får jag förhandla om detta under resans gång.

På tal om snöröjning

Detta är från julkalendern jag tipsat om tidigare vintrar på http://www.oioioi.se/. En lucka för varje dag, alla fyllda med ordvitsar.

Halmstads snöröjning

Det är alltid lika spännande varje år. Ska det blir vinter? Kommer det snöa? Kommer snön att stanna på marken? Och vad tusan ska vi i sådana fall ta oss till? I Halmstad är invånarna inte jättevana vid snö. När jag först flyttade hit blev jag lovad regniga vintrar med ett par plusgrader. Det var ljug. Min första vinter här var den bästa vinter sedan jag var ett litet barn. Det var snö så långt ögat kunde nå, djupa drivor överallt. I Halmstad hade man hört rykten om att salt skulle råda bot på de sliriga, oframkomliga vägarna. Så det var vad man använde till de två decimeter nysnö som just lagt sig som ett vitt, gnistrande täcke över hela staden. Att ploga kändes onödigt. Plötsligt var den vackra, vita vinterstaden inbäddad i en lerig, grå sörja. Omöjlig att ta sig fram genom, oavsett färdmedel. Skulle du promenera fick du använda skidor, skulle du köra bil fick du använda skidor, skulle du cykla fick du använda skidor. Ja, ni fattar grejen.

Någon gång i februari den vintern kom någon på att det kanske fungerar bättre med saltet om man plogar bort snön först. Vilket snille! Plötsligt såg man snöplogar överallt i Halmstad som plogade ihop allting till enorma snöberg som låg kvar ända till midsommar. Alla var glada. De vuxna för att de slapp åka skidor överallt och barnen för att det fanns pulkabackar fram till mitten av sommarlovet.

Året efter upprepades samma procedur ännu en gång. Vart snillet och hans effektiva snöplogar tagit vägen var en gåta för invånarna i den, vanligtvis, regniga staden. Att man ska lära av sina misstag är ingenting man fått lära sig i Halmstadsskolorna. I februari var dock snön prydligt upplogad i enorma högar på stadens fotbollsplaner och parkeringar igen och ordningen var återställd.

Efter en vinter helt utan snö, med regn precis som jag blivit lovad, testas nu en ny taktik när snön plötsligt övermannade befolkningen. De första två dygnen befann sig hela staden i chocktillstånd. Att ta sig till arbetet på morgonen blev ett återkommande äventyr var dag. Så till slut (två månader tidigare än vanligt) kördes de rostiga snöplogarna ut på gatorna igen. Till en början var jag imponerad. De lade ned mycket arbete på cykelbanorna som både plogats och sandats. Vägarna däremot verkar det inte vara så noga med. De är plogade ned till fem centimeter med löst packad snö. Förrädiska att cykla på där det inte finns några cykelbanor. I år har det dock inte saltats någonstans vilket jag tackar och bockar för. Att cykla på snöslask som frusit till is är som att åka ned för en isad puckelpist med plastpåsar till skor. Det är halkigt.

Efter dessa utmanande vintrar i Halmstad har mitt balanssinne förbättrats med ungefär 168%

Lokalbefolkningens desperata försök att själva ta hand om snöröjningen:

Juletider

Nu är det dags igen! Har du skrivit din önskelista?

Peacock spider

Idag tänkte jag berätta om en häftig liten spindel jag fick syn på på en väns sida på facebook igår. På engelska kallas den peacock spider vilket på svenska skulle bli påfågelspindel. Vad det svenska namnet egentligen är känner jag dock inte till. Det finns två olika arter av denna lilla spindel. En större och en mindre men båda är dock ganska små och de har än så länge endast siktats i Australien.

Att den fått just namnet påfågelspindel är givet eftersom den, som en parningsritual, reser en färgglad platta från bakkroppen precis som påfågelhannen reser sina färgsprakande fjädrar. För att imponera på flickorna håller spindeln plattan med de kraftfulla färgerna väl synlig samtidigt som den dansar. Jag är helt säker på att det går hem hos brudarna. Kolla in denna videon för att se hur dansen går till.