Sämst fast bäst

Alltså, att de aldrig lär sig. Trodde han (förlåt hen, det finns kvinnliga lastbilschaufförer också) verkligen att det skulle gå?

Alltså ni vet de där tokigt svåra inlämningsuppgifterna jag har suttit med i helgen. De som jag varken hade hjärna eller energi att orka med. De som fick min hjärna att stänga av sig hela tiden. De som jag bara trodde jag skulle hinna med en och sedan ge upp helt på den andra. Vet ni vad, jag har skickat in båda två och känner mig riktigt nöjd! Jag trodde jag hade tappat det, men jag har det fortfarande. Man ska inte ropa hej förrän man är över bäcken men nu gör jag det ändå för nu har jag varit duktig. Jag räknar inte med att uppgifterna kommer vara godkända eftersom jag verkligen inte har en aning om vad som förväntas av mig. Det ger sig när jag får tillbaka dem med alla kommentarer. Då kommer jag också att lära mig. Det gör mig inte så mycket om jag får kompletteringar eftersom jag vet att det kanske behövs för att all den här nya kunskapen ska sätta sig.

Och även fast jag hela helgen egentligen skulle suttit med plugget så har jag hunnit med en hel massa annat. Jag har grillat. Jag har tränat. Jag har sett på film. Jag har gjort egna pannbiffar med hemlagat mos. Jag har druckit en cider i solen. Jag har varit ute och gått i solen. Jag har efter idag en hel lasagne i kylen. Jag har efter fyra månader fått svar från handledaren på vårt examensarbete (efter ett MYCKET argt mail från mig). Jag har bränt mig för första gången i år (som sagt, att man aldrig lär sig!) Det blev inte så att jag tog pauser ifrån plugget utan tvärtom. Jag har tagit pauser från livet hela helgen för att plugga lite. Ändå fick jag ihop det och kunde skicka in med 1,5 timmars marginal till deadline. 

Nu ska jag göra allt sådant jag skulle börja med efter inlämningsuppgifterna men som jag tjuvstartat med i helgen. Jag ska plugga på om Mallorca inför kommande vandringsläger och jag ska läsa den där boken som kommer att göra mig till herre över mitt eget liv. Jag läser den med blandade känslor. Jag är skeptisk men inte omöjlig. Vi får se om jag får ordning på något eller om jag bara helt kallt beslutar att boken är nonsens trots att de mäktigaste hjärnorna någonsin bidragit till att boken blev till. 

Slöseri

Det är fanimej slöseri på livet att sitta inne och plugga när det är så sjukt fint väder ute! Det är på tok för varmt i lägenheten, det kliar i hela kroppen och jag vill bara ge mig ut på cykeln! Men. Jag måste plugga. Världens tråkigaste plugg dessutom. Miljöbalken. Bästa och värsta kursen jag läst. Väldigt bra upplägg men väldigt bra lärare. Ska jag någon gång plugga vidare ligger Umeå högt upp på listan tack vare denna kursen. Det är dock världens tråkigaste ämne. Nu har jag två riktigt tunga uppgifter att lämna in till på måndag. Men jag vet inte hur jag ska gå tillväga. Jag vet inte i vilken ända jag ska börja. Allt är bara ett enda virvarr av svåra ord. Jag som brukar vara bra på att skriva. Oavsett ämne. Jag har tappat det helt nu känns det som. Det är för mycket annat att tänka på. Jag har inte ens hunnit jobba på 2,5 vecka. Men jag borde kunna få ihop det. Kanske inte rent tidsmässigt. Det kan hända att jag får göra någon av uppgifterna som komplettering sedan. Men det får vara. På gymnasiet skrev jag ett arbete om politik. Läraren blev mäkta imponerad, tog mig åt sidan och berömde mig för mitt arbete. Han sa att han tydligt kunde se av det jag skrivit att jag var djupt insatt inom politiken och att jag hållit på med det länge. Sanningen var att jag var helt ointresserad men uppenbarligen väldigt bra på att skriva. Det ska väl inte vara så svårt att göra likadant igen? Och kanske dessutom lära mig någonting på vägen.

Hemskt tråkigt inlägg. Jag vet. Jag är inte så pepp bara. Jag skriver här mest för att slippa skriva de där svåra uppgifterna en stund.

För övrigt hade jag en helt fantastisk helg! Den var guld värd mitt under all stress i år. Den började med föreställning av Studentrevyn på teatern. Jag var otroligt taggad, nästan helt skakig! Det var minst 40 pers i publiken jag kände och för första gången var jag faktiskt riktigt nervös innan. Jag blir aldrig nervös när jag ska upp på scen annars. Men jag tror det var en bra grej! Hela föreställningen gick skitbra och publiken var fantastisk! Nästan fullsatt och dessutom ett helt gäng med något överförfriskade gamla spexare som höll igång publiken. Mamma, pappa och Jonathan var där också och de verkade väldigt nöjda efteråt.

Efter föreställningen hölls den traditionsenliga alumnifesten för gamla och nya spexare. Trots att vi inte var så många höll vi stämningen på topp tills jag cyklade hemåt vid halv sex på morgonen. På lördagen fick jag blombud från min fasters familj. Mycket uppskattat! Min familj var här och skämde bort mig med de bästa presenter jag kunde få. Vi lunchade och fikade på stan och på eftermiddagen åkte de hemåt igen.

På kvällen kom en hel hög med vänner hit för att fira mig. Även då blev jag bortskämd med fina presenter. Att jag blev påtvingad en ful helikopterkeps med tillhörande rosa, fluffiga brillor var bara roligt. Jag gillar att klä ut mig och hade således helikoptermössan på mig hela kvällen till allas stora glädje. Till och med Andreas och Ida var med en stund på festen via Skype från Mallorca. Även de uppskattade min fina hatt.

Som grädde på moset gav jag mig ut på årets första cykeltur under söndagen. Som jag misstänkte var dock denna helgen alldeles för bra så självklart exploderade slangen när jag var som längst bort hemifrån. Jag kan dock leva med det lilla missödet. Tur är det väl att jag har vänner som ställer upp och hämtar en stackars cyklist som inte orkar gå ända hem!

Okdå. Jag ska plugga nu.