Jag har rest till Mallorca för att semestra. Jag har rest till Mallorca för att arbeta. Denna gången reste jag till Mallorca för att semestra men blev dessutom brutalt inkastad i den spanska vardagen, något som de flesta turister aldrig får uppleva. På gott och ont. Det är alltid intressant att se hur andra kulturer fungerar. I Spanien kan man dock komma att känna sig lite dragen vid näsan. På grund av rådande finanskris verkar alla medel vara tillåtna för att tjäna lite extra pengar. En dubbel (trippel?) elräkning, en dyr utelåsning och en bortbogserad bil senare är jag hemma i ett mer välorganiserat, om än något kallare och gråare, Sverige. Efter knappt sex dygn på ön känner jag, mer än tidigare, att Spanien, som kan liknas vid en trotsig femåring som vaknat på fel sida, inte är ett land där jag skulle kunna bo.
Jag älskar Mallorca. På ett behörigt avstånd. Så snart man kommer för nära samhällets verklighet saknar man mellanmjölkens land. Sverige må vara fyrkantigt, inrutat och alldeles för lagom men här riskerar man i alla fall inte 6000 kr i oväntade utgifter under loppet av två veckor. Det regnar på hösten och man får betala multum för alkohol som ändå aldrig säljs på lördagseftermiddagarna när man vill ha den, men man slipper bortbogserade bilar och hundkissdoftande gränder i ett land där vardagslycka kan handla om något så enkelt som att toaletten faktiskt väljer att spola istället för att bara gurgla lite.
Om Spanien själv får välja
Med det sagt älskar jag ändå Mallorca. Hur mycket jag än ogillar dess struktur, eller ostruktur, bjuds det ändå på många ljusglimtar mellan molnen. Att färdas längs smala gator och gränder som genom en labyrint i gamla stan. Mystiken kring de mäktiga, flera hundra år gamla kyrkorna. De halvmeterlånga tanterna i huckle som skäller ut en efter noter på katalanska i matvarubutiken för att man inte sett dem bland champinjoner och clementiner. Väldoftande restauranger och trevliga tapaskvällar på La Ruta dit ännu inte så många turister verkar ha hittat. Men framför allt närheten till havet, bergen och naturens obeskrivliga skönhet och dramatik. Anledningarna att inte flytta dit är många. Anledningarna att komma tillbaka är fler. Det var med en känsla av längtan jag lämnade ön denna gången. En längtan tillbaka. Upp i bergen och in i de små, pittoreska byarna på bergssluttningarna. Jag kommer snart tillbaka igen.
Följande bilder är från tidigare besök på ön
 |
| Alcudia |
 |
| Port de Soller |
 |
| Dessa knäppisar är nog ändå den största anledningen till varför jag kommer tillbaka gång på gång |
