Anso: juni 2015

Jag skriver inte här så ofta. Jag har inget behov av att skriva av mig varje dag och jag tror inte att någon känner något behov av att läsa vad jag gör dag ut och dag in. Men ibland får jag en känsla. En väldigt stark känsla. Den kommer ofta plötsligt av någonting jag ser eller hör. En bild i en tidning, en kommentar från någon på tåget eller en tanke under träningspasset. Oftast är det känslor av lycka, kärlek eller längtan. Men det kan också vara känslor av sorg, vrede eller uppgivenhet. Oavsett vad det handlar om så kommer det till mig som ett blixtnedslag. På bråkdelen av en sekund har jag hela blogginlägget i huvudet. Allt jag behöver göra är att snabbt skriva ned det innan det försvinner igen. Den här gången handlar det om maktlöshet och förtvivlan. Jag såg en bild ur theGuardian och i samma sekund brände det till i ögonen och jag fick en tjock klump i halsen. Jag har skrivit om det förr och jag kommer med all säkerhet att skriva om det igen. Om hur det går utför med världen. Utför för oss. Om hur vi genom vår överkonsumtion och överpopulation förstör vårt hem jorden i ett allt snabbare tempo.

Vi diskuterade på jobbet så sent som igår om hur så många moderna prylar är byggda för att bara hålla ett visst antal år. Om hur den första glödlampan kunde lysa i evighet tills man insåg att det inte skulle ge någon hållbar produktion eller inkomster och försämrade den så att den bara skulle hålla ett tag. För att man skulle behöva köpa fler. För att man skulle tjäna pengar på det. Men vad tjänar jorden på det? Vad tjänar vi på det i det långa loppet? Ingenting. Allt vi lämnar efter oss är ett stort sopberg. Vi kväver sakta oss själva med allt vårt skräp och alla våra utsläpp.

Jag har just börjat följa ett gäng användare som "fantastic_earth", "awesome.earth", "wildlifeplanet" etc. på instagram. Alla lägger de upp magiska, helt fantastiskt vackra bilder på vår jord. När jag ser dem blir jag lycklig. Jag känner en längtan efter att få uppleva dessa platser. Att få chansen att se, höra och känna doften av allt det vackra. Men kanske borde det istället finnas en "destoryed_earth" eller "deadplanet" på instagram där man fick se bilder på vad som verkligen händer och vart vi är på väg.

Vi måste se till att ta tillvara på allt det vackra. Det är bra att vi delar med oss av bilder och berättelser från alla smultronställen i världen så att vi vet vad vi kämpar för. Vi får bara inte glömma av just det. Att kämpa. Vi får inte glömma av att världen inte bara är de där vackra bilderna på instagram. Världen är tyvärr även de där hemska bilderna i theGuardian. I allra högsta grad.

Är det här en värld du vill leva i?