Efter löpturen/promenaden tog jag mig ett dopp i havet. Då såg jag Anna stå på stranden och prata med nån gubbe. Jag tänkte att det måste vara hennes pappa. Efter badet tog jag på mig kläderna igen och satte mig på en stock på stranden och filosoferade i solskenet (jag satt där egentligen mest för att fötterna skulle torka så jag kunde borsta av sanden innan jag drog på mig skorna igen). Då kommer Annas pappa och sätter sig jämte mig och börjar snacka.
Det visade sig ganska snart att det inte var Annas pappa utan en ovanligt glad och social semesterfirare på 55+ som presenterade sig som Gullet. Vi pratade om dittan och dattan och jag tipsade om uteställen i stan. Gullet frågade mig sedan om jag inte ville hänga med honom och grabbarna ut ikväll och ta en öl. Jag tackade vänligt men bestämt nej och sa att jag tyvärr hade annat för mig. Han tyckte inte det var tyvärr utan snarare bra att jag hade något att göra (vilket jag egentligen inte alls har, jag ljög för att jag inte kände för att ta en öl med Gullet och grabbarna).
Snart kom Gullets kompis och ropade på honom att dom skulle hem och äta. Det visade sig då att Gullet inte var hans riktiga namn (vilken skräll...) utan han hette Sven. Sven (a.k.a Gullet) hade svårt att slita sig och snackade en liten stund till innan han artigt skakade hand, sa att det var trevligt att träffas, och knallade därifrån.
Jag satt kvar i solen en stund till innan jag sopade av sanden från fötterna och begav mig hemåt med ett leende på läpparna. Alla gubbar som kommer fram och ska snacka är inte äckelgubbar, ibland vill dom nog bara prata lite :)
