Hemfärd

Efter en sista veckas slit och släp på lagret för i år är det på fredag kväll dags att bege sig mot kallare breddgrader (Läs Borås). Först var tanken att jag skulle ta tåget på fredag kväll. Sedan kom jag på att resten av världen förmodligen också tänker sätta sig på tåget hem till nära och kära vid ganska exakt samma tidpunkt.  Att då utmana ödet och kånka med sig packning för både julfirande med familjen, julklappar samt en veckas packning för Sälen känns som en mycket dålig idé, även för att komma ifrån mig som vanligtvis är full av fantastiska och fullt genomförbara idéer...

Kanske att det skulle fungera att ta tåget på natten eller jättetidigt på morgonen för då är det antagligen ingen annan som vill åka. Men då slog det mig att tåget förmodligen, i vanlig ordning, kommer att vara försenat på grund av snö, regn, för många resande, kopplingsproblem eller vad de nu kan hitta på. Därmed kommer de som skulle åkt på kvällen att få åka på natten och morgonen då jag trodde det skulle vara lugnt att åka. Slutsatsen jag tog var att den enda möjliga lösningen skulle bli att ta cykeln hem. Problemet med det vore dock att jag antagligen skulle förfrysa mig så till den grad både tår och näsa börjar trilla av (kroppsdelar jag finner ytterst användbara). Dessutom har jag varken cykelkorg eller pakethållare och skulle följaktligen inte få med mig ens en bråkdel av all min packning.

Att världen dessutom, enligt Mayaindianerna, kommer att gå under på fredag gör att detta känns som ytterst ovärt slit att ägna mina sista timmar i livet med att cykla 15 mil på is och snö genom ett mörkt och kallt Sverige. Vi har idag på jobbet diskuterat huruvida vi borde ta tjänstledigt eller sjukanmäla oss för att hitta på något trevligt tillsammans istället för att arbeta under vår sista dag här på jorden. Efter många om och men konstaterades det ändå att betongbunkern vi befinner oss i större delen av dagarna trots allt förmodligen är den säkraste plats att befinna sig på under en eventuell meteorskur.

Med dessa saker i åtanke har jag tagit ett viktigt och därmed väl genomtänkt beslut. Jag ska köra truck min sista dag på jorden. Efter det ska jag cykla hem. Nej, inte till Dalsjöfors. Bara till lägenheten. Jag har istället utnyttjat mina väl valda kontakter och skaffat mig skjuts hem. Bättre än så kan det inte bli. Jag kommer hinna hem till jul och jag kommer att få med mig hela min packning utan större besvär. Oddsen är på min sida. Om nu inte världen går under men det får jag i sådana fall ta itu med då. Jag har visserligen inte frågat om skjuts ända fram till dörren utan endast till Borås. Som jag tolkat det fanns en osagd överenskommelse om att skjutsen skulle gå ända fram ändå. Om inte så får jag förhandla om detta under resans gång.