Ständigt online

Jisses, kan man aldrig få vara ifred längre? Enligt Aftonbladet har man nu rest en 3G-mast på Mount Everest. Det innebär att man på jordens mest otillgängliga plats, förutom kanske i Marianergraven, har snabbare Internet än till exempel delar av Öland. Så som bergsbestigare kan man nu hinna med ett känslosamt adjö som profiluppdatering på Facebook om lavinrisken är stor... "En milstolpe för mobil kommunikation" säger Teliasoneras VD Lars Nyberg.

Jag är skeptisk.

En av mina favoritsysselsättningar är att åka tåg. Nu tänker ni säkert "hon är ju knasig den där Anso!". Men saken är den att på tåget får jag vara ifred (förutom från alla störiga ungar och alkisar i tågvagnen förstås, men dom går att ignorera). Där har jag inget Internet eftersom min mobiltelefon härstammar från äldre stenåldern. Jag har alltså ingen Facebook eller Spotify på mobilen. På tåget brukar jag stänga av ljudet på mobilen och lägga undan den i väskan. (Eller nu behöver jag inte ens bry mig om att stänga av ljudet längre eftersom det ändå inte fungerar) Istället plockar jag fram min mp3, ni vet en sån där man hade innan det fanns Internet och Spotify på mobilerna, där jag emellanåt lägger in nya låtar jag tycker är fina. Sen sitter jag hela tågresan och lyssnar på min mp3 med blicken fäst utanför rutan någonstans långt bort i horisonten, helt frånkopplad från omvärlden. När tågvärden kommer för att fråga efter biljetten är det inte ovanligt att han/hon får fråga flera gånger eller vifta med handen för ansiktet på mig för att få kontakt eftersom jag blir totalt döv och okontaktbar under min "tågtrans".

Jag brukar tillåta mig själv att falla in i liknande sinnesstämning när jag är ute och cykeltränar. Då har jag dock ingen mp3 eftersom jag är rädd att det ska komma en bil och köra över mig. Vad det har för betydelse att skippa mp3:n vet jag egentligen inte eftersom jag ändå inte hör om det kommer en bil då vinden viner i öronen. Bästa delen av cykelrundan är den sträckan då jag är som längst hemifrån där det bara finns skog och vattendrag utmed vägen. Då och då möter jag glatt vinkande cyklister men hinner allt för sällan ta mig samman såpass från "cykeltransen" att jag hinner vinka tillbaka innan jag inser att de redan cyklat förbi. I brist på mp3 under cykelpassen finner jag mig allt för ofta sjungandes, speciellt i nedförsbackarna, ackompanjerad av vindens sus, prasslande löv och kvittrande fåglar. Hoppas ingen hör mig. Jag är osäker på om det är en bra grej att kunna sjunga under cykelpassen. Cyklar jag för långsamt eller har jag jädrigt bra kondition?

Filmtips relaterat till nattens funderingar: Into the Wild

Har ni inte sett den måste ni se den! Då kommer ni ännu mer förstå vad jag snackar om... Ibland är det skönt att få komma bort och förlora sig själv i naturen, om så bara för en kort stund.

Jag planerar att bestiga Mount Everest och riva den fåniga 3G-masten. Vore skönt om det fanns någon plats på jorden, mer än Marianergraven, där man kan få lite lugn och ro.