Björndjur

Björnar vet ni nog alla vad det är för något men har ni någon gång hört talas om björndjur? De dök upp för omkring 530 miljoner år sedan och liknar små, knubbiga björnar men blir endast 0,1-1,2 mm stora. De ömsar skinn utan att växa ur det gamla vilket gör att de blir mindre och mindre ju äldre de blir. De lever i hav, sjöar, vattenhinnor kring mossor och lavar eller i markens översta lager. Dessa små varelser beskrivs som några av de tåligaste organismer på jorden. De klarar högt tryck, enorma halter gammastrålning och flera års uttorkning. De kan överleva både infrysning och intorkning och kan påträffas på till exempel höga bergstoppar, i Antarktis och på Grönland (i princip överallt där det inte finns för mycket luftföroreningar. Då de torkar in (kryptobios) kan de uthärda extrema miljöbetingelser utan varken syre eller föda, från temperaturer ned till absoluta nollpunkten (-273C) och upp till +150C. Det är ett temperaturintervall på 423C. Antagligen kan ett björndjur överleva i kryptobios i hundratals, kanske tusentals år. Hos andra organismer kallar vi detta tillstånd för "död". Hajar, grizzlybjörnar och pirayor i all ära men björndjuren tar ändå priset som världens tuffaste djur.

10 månader efter Christer Fuglesangs rymdresa skickades 3000 andra svenska rymdresenärer ut i rymden. De fick dock inte lika mycket medieintresse som Christer Fuglesang, men dess äventyr var desto mer riskabelt. Det enda syftet med resan var att se huruvida de kunde överleva i rymden utan skydd. När de landade på jorden igen efter tio dagar i rymden var de uttorkade efter rymdens vacuum och vattenhalten i deras kroppar innehöll långt under en procent vatten. Efter att de återfuktats mådde de bra igen efter bara en halvtimma och de flesta av dem kunde lägga ägg och reproducera sig. De har någon form av förmåga att kunna reparera sina egna celler. Hur vet vi dock inte än.

Enastående djur