torsdag 6 september 2012

Kan man bryta svanskotan?

För om man kan det har jag nog gjort det. Eller det känns så iaf. Klantade mig på cykeln igår och lyckades landa på sadeln på något konstigt sätt. Kan knappt sitta ned och skinkorna börjar nu anta en mörkt blå nyans. Jag som redan hade ett stort blåmärke i samma område efter mina klanterier på cykeln förra veckan då jag försökte cykla uppför en kulle som helt enkelt var så brant att cykeln tippade baklänges så att jag på ett oförklarligt sätt lyckades landa på styret. Någon måste ha kastat någon typ av förbannelse över mina cyklar. Hur jag ska ta mig till jobbet imorgon är en gåta. Att återigen placera rumpan på sadeln känns inte aktuellt. Åka buss vägrar jag. Att gå skulle beröva mig säkert en halvtimmas sömn på morgonen. Sjukanmälan på grund av rövskada ligger under min värdighet. Frågan är vilken cykel som skulle komma att åsamka mig minst smärta; den med mjukast sadel eller den med minst sadel?

Hade mina skador varit belägna på en något trevligare del av kroppen hade jag kunnat visa en bild men nu besparar jag er den synen.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar