Jösses, vilken vecka

Jag vet att jag varit dålig på att uppdatera här men jag har helt enkelt inte haft något vettigt att säga eller helt enkelt inte haft lust och då är det lika bra att hålla tyst! Men nu känner jag mig tråkig som varit tyst sedan i juni månad så som en sann svensk tänker jag nu mala på om det alla svenskar talar om då inget finns att säga. Vädret.

Jag vaknade strax före fem på morgonen i måndags. I vanlig ordning svor jag några rader över måshelvetena som brukar ha slagsmål på gatan utanför under småtimmarna och drämde därpå igen fönstret och sov vidare. Inte förrän under frukosten på jobbet insåg jag mitt misstag. En kompis frågade mig om jag märkt av jordbävningen på natten. "Jordbävning?? Näpp, eller jag vaknade av mås... Eller, jahaa?" Det var inte måsarna som väckt mig, det måste förstås ha varit jordbävningen. Jag är djupt besviken över att jag inte vaknade till tillräckligt för att inse vad som hände. Inte vill man väl missa en sådan grej, inte om man bor i Sverige i alla fall. Flera av jobbarkompisarna beskrev det som ett "oförklarligt dån och skakningar i säkert 20 sekunder, mycket obehagligt!" Hur kunde jag sova igenom det jag som är så lättväckt?! Det var tråkigt av mig att bara vakna till och skylla på de stackars måsarna (som vid det laget förmodligen var helt skräckslagna). Tur hade jag ändå att huset är såpass bra byggt att bokhyllan, där jag har några tunga och farligt placerade böcker, precis ovanför huvudet inte skakade ned på mig.

Bilden som ni alla redan sett men som är för passande för att inte ha med

I onsdags kom nästa naturfenomen till Halmstad. En stor tromb som skrämde upp badgästerna på Östra stranden. Det upplevde jag själv under nollningen för tre år sedan men hade gärna sett det igen. Den gången på nollningen höll sig dock tromben kvar ute till havs så det var inte lika häftigt. Här kan ni läsa om spektaklet och se en video på tromben.