Roxette!

I helgen har Anna och Patrick varit här och hälsat på vilket var en väldigt uppskattad paus från plugget =) Vi var uppe i Trade center och tittade på utsikten (obligatoriskt för alla turister), vi var på torget och kollade på beachvolleyboll och på kvällen var det dags för Roxette! Trots onda fötter och en näst intill död rygg är jag sjukt nöjd! Visst kunde vi ha kommit dit senare och sluppit stå i regnet och vänta fyra timmar... Men när det väl satte igång kändes det på något vis ändå lätt värt det =) Och på något magiskt sätt höll regnet upp under hela konserten! (För att sedan ösa ner igen när vi skulle gå hem)

Marie Fredrikssons röst höll inte riktigt hela tiden och hon hoppade ibland över de höga tonerna men jag tycker ändå det var helt grymt! Dom spelade många bra låtar och trots att jag inte lyssnat på Roxette på många år satt texterna ändå förvånansvärt bra (förutom på de typ tre låtar jag faktiskt aldrig hade hört förut). Men den bästa överraskningen var ändå att när dom kom ut på scen en andra gång för att säga hejdå var det inte Roxette utan Gyllene tider som tog plats på scen! Hela publikhavet fullkomligt exploderade i jubel och alla sjöng med i Juni, juli, augusti, Sommartider och När alla vännerna gått hem (som även Marie deltog i). Det var med ett leende på läpparna vi sakta haltade/staplade hemåt med våra onda fötter/ryggar genom mörkret i ett regnigt Halmstad.