Jag var sedan tidigare bekant med uttrycket "don't drink and drive" men fick denna kväll erfara att "don't shota and cykla". På väg till Kåren cyklade jag över en trottoarkant (sidospår: rättstavningsprogrammet ville ändra "trottoarkant" till "orkanstyrka"...?) som inte brukar vara där. Eller trottoarkanten är säkert alltid där, men jag cyklar aldrig där. Hur som helst så kom den som en överraskning. Cykeln hoppade till och jag med den. Sadeln smällde till med full kraft rakt på svanskotan. Trots att jag hade cykeln med den mjuka sadeln fick vi stanna och vila någon minut innan jag klarade att fortsätta. Utan den där shoten innan hade jag väl fått bäras hem.
Nu, över två veckor senare, har jag fortfarande ont. Inte lika mycket men ändå. Att sitta ned ett par timmar i en bil eller ett tåg eller buss är en plåga. Så till slut ringde jag upp vårdcentralen och fick då veta att jag troligtvis har en spricka i svanskotan. Det finns ingenting man kan göra åt det utan det får helt enkelt självläka. Det kan ta lååång tid sa sköterskan.
Som om det inte var nog med en spricka i svanskotan råkade jag ut för ytterligare missöden under kvällen. Jag skulle ta ut pengar eftersom cash is king enligt Kåren. För att spara pengar valde jag att ta ut pengar från icakortet istället för Swedbankskortet eftersom Swedbank alltid är giriga och tar ut en avgift på tio riksdaler varje gång man tar ut från en annan bank än just Swedbank. Av oförklarlig anledning lyckades jag tydligen knappa in fel pinkod tre gånger och spärrade därmed kortet. Mycket underligt med tanke på att jag kan koden och dessutom bara knappade in den två gånger som jag kan minnas. Kanske knappade jag in koden för Swedbankkortet ändå? Nästa gång tar jag ut pengar innan förfesten istället.
Hur som helst så var det ju en helt fantastiskt rolig kväll, trots spärrat kort och sprucken svanskota.
